Varför ska just detta lilla ord vara så svårt?

Jag tycker ju allt är så himla roligt och vill bara skrika JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA till livet. Jag vill vara med på allt.

Men när kroppen börjar sakta men säkert säga ifrån. Jag känner mig trött. Jag vill bara lägga mig och sova. Men denna veckan har det inte funnit en chans och har även svårt att ge mig vila. Pga. skuld. Istället för att åka hem och vila. Har jag åkt och hämtat barnen tidigare på dagis.

Sen har jag lyckas att få in 10 träningspass denna veckan utan att det kanske egentligen var riktigt mening. Jag ni förstår ju. Jag behöver lära mig att säga NEJ! Men nästa torsdag, fredag och lördag har jag ingenting planerat och då ska jag ta mig direkt hem efter jobbet,kasta mig i soffan eller i sängen och BARA vila! och Bara lyssna på min kropp vad den behöver.

Lördag ska jag bara vara och göra precis det jag vill. Måste ändå ge mig i klapp på axeln för i torsdags hoppade jag faktiskt träning åkte och köpte semlor till mig och barnen ( Dennis var iväg på jobb) och åkte till färgbutiken och hämtade färg prover. Det är alltid ett gott tecken för mig när jag börjar känna min kreativa ådra pulsera. Då vet jag att jag mår bra igen.

Nu i fredags höll jag även tabatan på jobbet och det var som en nytändning för mig. Fick ett nytt sug till att träna igen. Så kändes kul igen att hålla passen på lördagen och nu idag var jag även på gymmet nu på morgonen och körde överkropp med min fantastiska vän Chris <3 och i eftermiddag har jag lagt upp ett fantastisk klass till mina yogisar där vi ska rota oss och fokusera på våra höfter och öppna blockeringar som kan ge ångest och bidra till rädsla.

Även om jag kanske kör på i en snabbare takt än vad jag borde så måste jag ändå säga att jag ändå är i nuet och jag är medveten att det jag gör är fel. Men man kan inte vara perfekt jämt. Men good enough är också okej. Även fast det kan vara svårt det med.

Nu ska jag försöka styla i ordning mitt kök och fota detta så jag kan börja bygga upp en portfölj.