Idag skulle jag egentligen skrivit ett helt annat inlägg som inte var kopplat till någon ångest över huvudtaget. Utan jag skulle skriva om hur jag faktiskskt började må så mycket bättre.

Men någoting sa till mig att jag skulle skriva detta inlägg i samma stund som jag skulle lägga ut det. (Brukar i vanliga fall skriva detta inlägg på dagen innan min yogaklass.)

Men idag så har jag bara gått i pyjamas fram till kl 13.00 och bara myst med barnen precis som vi har gjort i princip hela helgen. Efter förra helgen vill jag bara släppa allt och bara ta hand om mig själv. Vara i nuet och med dom som ger mig så mycket kärlek och jag älskar av hela mitt hjärta.

Söndag skulle vi åka till barnens farmor och äta. Vilken är en sådan lyx för barnens farmors mat är såååå god. Vi satt och skrattade åt barnen och jag minns och tänkte över hur lyckligt lottad jag är och hur tacksam jag är för jst det här.

Men från ingenstans kom den…. Som att någon knöt ett rep runt mina lungor och jag jag fick svårt att andas. Ett illamående som blev starkare och starkade för varje bit jag försökt få i mig. Jag vill inte visa för någon att det började komma. Så jag satte mig i soffan och tittade ut över simsjön och andes och räknade långsamt till 4 i en inandning och andas ut och räknade till 4 igen. Fortsätte så en stund och kände hur hjärta började sakta in och tankarna började stilla sig.

Just nu mår jag bra igen.

Men efter en stund kom den tillbaka och jag fick säga till Dennis, vi bestämde oss för att gå ut och gå en sväng och få lite ny frisk luft. Vilket hjälpte stundtals och jag tänkte på det en av er skrev till mig förra veckan från mitt förra inlägg om just ångest min panikångest.

Att säga Hej på dig ångeste. Jag ser dig och jag känner dig i hela min kropp och jag acceptera att du är här nu för att ge mig en påminnelse om att jag behöver sakta ner.

(Ni var så sjukt många som skrev så himla mycket fint om min senaste inlägg och det gjorde mig starkare att inte behöva känna att man är ensam i sin panikångest. Tack igen  för alla otroligt fina tips och era vackra vackra ord)

Tillbaka till promenaden Jag anamnade ångesten och stuntals blev det bättre och jag kände att energin och tillbaka men på ett ögonblick kunde det vända och jag vill bara kräkas. Vi gick tillbaka till bilen och åkte hem.

Väl i bilen bestämde jag mig för att denna gång skulle inte ångesten vinna över mig. Denna gången ska JAG gå segraer från denna faijten. I bilen föreställde jag mig att jag skulle hålla ett helt magiskt pass på rawsomedays just denna söndag och att jag såg mig själv i bilen efter åt skrikandes. JAAAAA jag vann över dig ångseten denna gång!!

När jag kom hem fick jag ta nyckeln och springa in och kräkas. Stannade upp en stund och kände att på ett sjukt jäkla sätt att ångesten släppte lite gran som om den nästan rann av mig. ( vilket om man läser menningen innan den gjorde) Jag bestämde mig att  åka nästan 1 h innan min klass började och att ge mig tid att bara rodda upp och göra det mysigt för mina deltagare. En stund att bara vara i nuet utan att bli påverkad av något annat.

Jag funderade över om jag skulle berätta något för min yogisar om varför jag ställde in så tätt in på förra gången. Men kände hur ångesten bara bubblade i mig av bara tanken. Jag satte mig ner på min yogamatta och tog in stämningen i ett djupt andetag och gjorde iordning mina orakelkort och började delade ut dom till mina deltagare. Sen fick jag till mig att även jag skulle ta ett självoch då på de sjukaste sätt i samma stund ramlade det ur två kort som hamnde framför mig. Det var dessa.

 

Jag förstod direkt vad dom betydde och kände en lättnad. Protection – över hur jag lyssnar på mitt inre och försöker lyssna och samtidgt bygga upp ett skydd, för att unvika att hamna där jag var för ett år sen.  Piller of light- att jag med min ljus min insikt får guida andra till vad deras hjärta önskar och deras inre talar. Att få andra att lyssna till sin inre guidning.

Dessa kort kändes så sjukt att jag fick just här och nu.

När yogisarna var på plats så valde jag att berätta om min panikångest attack jag fick förra veckan och att jag tyvärr inte kunna vinna över den utan den åt upp mig och jag var tvungen att ge mig. Sen berättade jag att jag just nu är svag och inte mår jättebra. Med tårar i mina ögon och nästan så att jag skämdes över det jag berättade men att jag var tvungen att vara ärligt både för mig själv och för dom.

Mottagande var jag inte alls beredd på detta som ni gav mig idag mina fina fina yogisar. Var så mycket omtanke och kärlek att jag vill bara omfamna er allihop efteråt.

Den klassen jag levererade efter jag fått berätta idag var nog en av dom finaste och viktigaset klasser jag någonsin hållit.

De fina orden ni sa efter klassen kommer jag leva på hur länge som helst, och vet ni vad?

Efter klassen när jag satte ig i bilen så skrek jag ut. Idag VANN jag över dig ÅNGESTEN!

och jag kände ett sådant lyckorus. Fasen jag klara det!! Jag kanske inte kommer vinna varje gång men just idag vann, JAG!

Vi alla har saker vi kämpar med just nu. Och hur jobbigt det än är så vill jag att ni påminner er själva om att ibland blir det inte alls som man tänkt sig och det är okej.

MEN ibland lyckas man och då är man fasen värd att skämma ut sig på en pakering mitt i stan och skrika ut ett SEGERVRÅL!!! <3